Guds när- och frånvaro

Jevgenij Vodolazkin föddes i Kiev 1964 och är sedan 1990 verksam som medeltidshistoriker och expert på fornrysk litteratur vid Pusjkin­huset i Sankt Peters­burg. "Laurus" är hans första roman i svensk översättning.

"Du kan inte förstå Ryssland, det låter sig inte förstås, ens av ryssar."

Jag minns inte om jag hört orden eller om jag läst dem någonstans, men minnet av orden är äkta. Detta otänkbart vidsträckta land med sina många folk, sin tusenåriga historia av regenter och enkla människor i den ortodoxa kyrkans skugga.

Dessutom med en lång linje av stark berättarkonst från de munligt traderade sagorna till Gogol och vidare med alla de författare som skakats ut ur hans kappa. Det är mot denna upptornande men ändå för mig dunkla bakgrund jag läser Jevgenij Vodolazkins roman Laurus.

Det är 1400-tal. Bymedikusen Arseny ser maktlöst på när hans älskade dör i barnsäng, ogift och utan sista smörjelsen. Hon kastas i begravningsgropen. Förödd av händelsen ger Arseny sig ut på en helig dåres pilgrimsresa genom länder och år för att finna en väg ut ur traumat och kanske också finna frälsningen.

På vägen till och från Palestina möter han ett fantastiskt galleri människor och varelser som förändrar honom i grunden. När Arseny till sist återvänder till din hemby i hopp om att där finna avskildhet har han förvandlats och bytt namn till Laurus. Och väl åter i sin hemby möter han sin största prövning.

Guds när- och frånvaro spelar, precis som på 1400-talet, en stor roll för berättelsen. Den mängd figurer som läsaren genom Laurus får möta känns igen från de stora ryska berättarna som i sin tur inspirerats av folksagorna. Berättelsens andliga prövningarna minner också om Umberto Eco, en författare som Vodolazkin emellanåt jämförts med.

Även om den geografiska resan är lite väl långdragen och språket bitvis ryckigt, möjligen från översättningen, är Laurus en till brädden full roman.

Full av liv, tankar, överblick och detaljer. De allra finaste partierna, trots det episka pilgrimsanslaget, är i min läsning skildringarna, detaljrikedomen och dialogerna i hembyn som man märker ligger Vodolazkin nära om hjärtat.

Hans djupa kunnighet om helgonlegender och medeltidshistoria bidrar till vad jag upplever som precision i berättelsen. Laurus är en förunderlig pikaresk om kärlek, förlust, offer och förvandling från en av Rysslands just nu internationellt mest uppmärksammade och prisade författare, en bok att ägna mörka kvällar åt och en bok att återvända till.

Calle Flognman "Tidningen Kulturen"

Добавить комментарий